RandomPrestige

Luften är frisk, lite halvkylig efter en dag med stilla vårregn. Himmlen börjar spricka upp. Kvällssolen gör allt den kan för att förmedla sin exitens genom fluffiga, halvgråa moln. Man drar på sig sina vårkläder, lite mer än man egentligen behöver, man vet att efter en stunds åkande är man nästan svettig men det är skönt för stunden. Känner vinden, känner varje liten sten i marken. Hör alla ljud runtomkring. Fåglarnas glada kvitter till våren, trafiken som maler på på vägen. Glider fram på min bräda, 100 meter cykelväg med den bästa asfalten som går att önska! Satte mig på en stubbe och funderade. Molnen skiftar i grå/vit/rosa. Träden börjar bli gröna och fina. En tanke for genom mitt huvud:

Känn det här och försök sen intala mig att det inte är skönt att leva!