Magiska vecka 28
Denna magiska vecka 28. Som man såg fram emot den när man var liten pojk (eller tjej för den delen!). Det är självklart Dalecarlia Cup jag syftar på! Massvis med folk, 1 kronors godis, disco och galet mycket fotboll! Det har inte ändrats så mycket. (Frånsett att jag inte går på discot nu!). Back in the days kunde man höra truddelutten ända hem till kvarnsveden när dalecarlia "öppnade" för dagen. Så då hoppade man på cykeln och åkte ner till en alltid händelserik dalecarliadag. Väl där gick man runt och bara kände atmosfären, det spelar ingen roll om det är regn eller sol det är alltid massa folk som ropar, hejjar, jublar och tyvärr även hånar. Men Mestadels bra hejjarop! Kikade nyfiket på allt och alla man såg och försökte lisat ut vilka lag alla tillhörde och vilka som skulle va dom bästa för sommaren och vilka man själv skulle möta så småningom!
Sen spelade man sina egna matcher, åt hamburgare och 1 kronors godisarna emellan matcherna. Traditionsenligt köpte man sig en fotboll också! . Tror inte det gått ett Dalecarlia utan att jag inte köpt en boll. Så fort det blev paus i nån match sprang man in på planen och stod och sköt tills domaren blåste i sin pipa och man rusade av planen för man var rädd för att vara ivägen. (den rädslan avtog ju äldre man blev så då lunkade man sakta av istället). Framåt kvällningen drog man sig hemåt och på kvällarna vankades det disco för alla fotbollsspelare som inte tröttnat på att röra sig i dom olika skolorna där alla lag var inkvarterade. Sen var det som en sten i säng och sen började man om nästa dag!
Varje match det va ett utlänskt lag var det maaassor av folk längs sidorna och alltid små killgäng bakom målen! Och specielt under fredag lördag när det drog ihop sig till finaler och något "brasselag" var med. Då var det till att vara ute i god tid för att få en hyffsad plats att sitta på.
Årets Cup är nu inne på femte dagen och imorgon ska nog slutspelet börja för en del! Spännande värre! Ett relativt nytt inslag är ju att Handikappade/utvecklingsstörda har ett slutspel! Där kan vi snacka riktig glädje! Det spelar ingen roll om man förlorat med 6-0 eller vunnit med 3-2 lyckan är ändå total hos alla och vissa gånger går det inte att säga vem som vunnit för båda lagen jublar lika mycket när slutsignalen ljuder. Och dom bevisar verkligen att "det spelar ingen roll om man vinner eller förlorar, bara man har roligt". Det kommer ett lag från Chelsea och ska vara med i årets cup. Dom gör entre imorgon och jag hoppas verkligen jag hinner sluta och åka ner innan dom spelat klart.
Det märks att man börjar bli äldre nu när man måste få ihop jobbetschemat med spelschemat nere på fältet. Inte för att jag får vara med men det är ju så roligt att bara gå och strosa runt! Men som sagt, åldern börjar ta ut sin rätt och jag klarar bara futtiga 6 timmars pass innan jag måste ge upp.. pinsamt.. Men som tur är har jag varit ledig dom tre första speldagarna så jag har hunnit se myket spännande. Hört mycket spännande har jag också! Satt lugnt och stilla och kollade en match när man hör hur speakerhögtalaren slås på. Han inne i båset är tydligen omedvetande om att den är på så man hör snart hur han börjar disskutera v-75 och Dagens Dubbel med någong kollega på brett dalmål! Länge och väl satt dom och pratade, tog säkert 5 minuter innan man hör hur hans mobil ringer och han svarar "tjeeena. javisst." sen blir det tyst när han lyssnar. sen säger han "ja det här är speakerbåset" sen *klick* så blir det tyst. Så någon var ju snäll nog att upplysa han om att cirka 6000 pers nu visste hans V-75 rad!!
Hörde även ett förtjusande namn ropas upp i högtalarna. Tetris Eriksson. Undrans om det va ett smeknamn eller om han faktiskt heter så. Jag blev en smula avundsjuk iallafall!
Mitt första minne från Dalecarlia är ett par år innan jag själv hade åldern inne för att få vara med. Jag står med min mor och far och kollar på invigningståget som vandrar genom stan. I samma åldersgrupp som min syster är ett lag från Taiwan med, och när en av tjejerna går förbi går hon fram till mig och ger mig en liten fotbollsnyckelring med nån taiwanesisk text på. Jag har fortfarande kvar den i en liten låda...
Dalecarlia Cup är verkligen någonting som får mig att må bra! Jag hoppas att jag aldrig kommer känna mig för gammal eller för vuxen för att känna den glädje som sprids ut över vårat stora sportfält denna magiska vecka 28!
Sju års strosande har jag framför mig sen hoppas jag Pyran gör entre i full mundering och sätter sina första baljor! Dom ska spela en sån där mysigknatte fotboll där alla springer efter bollen och ingen klagar om man för nåra minuter kanske råkar prata med någong i publiken istället för att kolla så mycket efter bollen.
Då ska Farbror CC stå och köra alla hejjaramsor från "sin" tid. Kanske kommer hon tycka jag är fånig men förhoppnings och det tror jag så kommer hon känna samma gläjde för denna underbara vecka som jag känt och känner...
Sen spelade man sina egna matcher, åt hamburgare och 1 kronors godisarna emellan matcherna. Traditionsenligt köpte man sig en fotboll också! . Tror inte det gått ett Dalecarlia utan att jag inte köpt en boll. Så fort det blev paus i nån match sprang man in på planen och stod och sköt tills domaren blåste i sin pipa och man rusade av planen för man var rädd för att vara ivägen. (den rädslan avtog ju äldre man blev så då lunkade man sakta av istället). Framåt kvällningen drog man sig hemåt och på kvällarna vankades det disco för alla fotbollsspelare som inte tröttnat på att röra sig i dom olika skolorna där alla lag var inkvarterade. Sen var det som en sten i säng och sen började man om nästa dag!
Varje match det va ett utlänskt lag var det maaassor av folk längs sidorna och alltid små killgäng bakom målen! Och specielt under fredag lördag när det drog ihop sig till finaler och något "brasselag" var med. Då var det till att vara ute i god tid för att få en hyffsad plats att sitta på.
Årets Cup är nu inne på femte dagen och imorgon ska nog slutspelet börja för en del! Spännande värre! Ett relativt nytt inslag är ju att Handikappade/utvecklingsstörda har ett slutspel! Där kan vi snacka riktig glädje! Det spelar ingen roll om man förlorat med 6-0 eller vunnit med 3-2 lyckan är ändå total hos alla och vissa gånger går det inte att säga vem som vunnit för båda lagen jublar lika mycket när slutsignalen ljuder. Och dom bevisar verkligen att "det spelar ingen roll om man vinner eller förlorar, bara man har roligt". Det kommer ett lag från Chelsea och ska vara med i årets cup. Dom gör entre imorgon och jag hoppas verkligen jag hinner sluta och åka ner innan dom spelat klart.
Det märks att man börjar bli äldre nu när man måste få ihop jobbetschemat med spelschemat nere på fältet. Inte för att jag får vara med men det är ju så roligt att bara gå och strosa runt! Men som sagt, åldern börjar ta ut sin rätt och jag klarar bara futtiga 6 timmars pass innan jag måste ge upp.. pinsamt.. Men som tur är har jag varit ledig dom tre första speldagarna så jag har hunnit se myket spännande. Hört mycket spännande har jag också! Satt lugnt och stilla och kollade en match när man hör hur speakerhögtalaren slås på. Han inne i båset är tydligen omedvetande om att den är på så man hör snart hur han börjar disskutera v-75 och Dagens Dubbel med någong kollega på brett dalmål! Länge och väl satt dom och pratade, tog säkert 5 minuter innan man hör hur hans mobil ringer och han svarar "tjeeena. javisst." sen blir det tyst när han lyssnar. sen säger han "ja det här är speakerbåset" sen *klick* så blir det tyst. Så någon var ju snäll nog att upplysa han om att cirka 6000 pers nu visste hans V-75 rad!!
Hörde även ett förtjusande namn ropas upp i högtalarna. Tetris Eriksson. Undrans om det va ett smeknamn eller om han faktiskt heter så. Jag blev en smula avundsjuk iallafall!
Mitt första minne från Dalecarlia är ett par år innan jag själv hade åldern inne för att få vara med. Jag står med min mor och far och kollar på invigningståget som vandrar genom stan. I samma åldersgrupp som min syster är ett lag från Taiwan med, och när en av tjejerna går förbi går hon fram till mig och ger mig en liten fotbollsnyckelring med nån taiwanesisk text på. Jag har fortfarande kvar den i en liten låda...
Dalecarlia Cup är verkligen någonting som får mig att må bra! Jag hoppas att jag aldrig kommer känna mig för gammal eller för vuxen för att känna den glädje som sprids ut över vårat stora sportfält denna magiska vecka 28!
Sju års strosande har jag framför mig sen hoppas jag Pyran gör entre i full mundering och sätter sina första baljor! Dom ska spela en sån där mysigknatte fotboll där alla springer efter bollen och ingen klagar om man för nåra minuter kanske råkar prata med någong i publiken istället för att kolla så mycket efter bollen.
Då ska Farbror CC stå och köra alla hejjaramsor från "sin" tid. Kanske kommer hon tycka jag är fånig men förhoppnings och det tror jag så kommer hon känna samma gläjde för denna underbara vecka som jag känt och känner...
Kommentarer
Trackback
